Hej,

Jag har JÄTTESTORA drömmar. Vissa av dem kanske verkar svåra att uppfylla. En av dem är att ha ett garage fullt av Porsche och McLaren. Den drömmen har inte gått i uppfyllelse än, men…

Sista lördagen i april i år blev jag väckt ovanligt tidigt – klockan 06.40. Eller rättare sagt, mamma väckte mig. Anledningen var att de hade planerat en överraskning åt mig.

När mamma sa: ”Ania, vakna!” fungerade det inte riktigt. Men när jag hörde ordet ”ÖVERRASKNING” flög jag upp ur sängen. Till och med mamma blev förvånad! 😀

Jag gjorde min vanliga morgonrutin – pappas väckningsprogram – med morgonövningar: stretching, hållningsövningar, fotövningar och några armhävningar och knäböj 🏋️.

Konstigt nog var pappa också uppe tidigt. Han sa att jag skulle klä mig varmt och ta med mössa och handskar. Vi väntade på en liten vit minibuss som skulle ta oss mot Göteborg. Jag behövde inte ta med min bok och mitt skrivhäfte till ”sida o”, vilket också var väldigt konstigt eftersom pappa alltid påminner mig om att ta med dem. I stället fick jag två flaskor juice och en termos med varmt te – som jag förresten tog med mig hem igen, orörd. 🙃

Jag började misstänka att vi inte alls skulle åka någon minibuss. Jag trodde också att pappa inte skulle följa med. Jag tänkte att jag kanske skulle åka med Konrad, men jag funderade också på om det kunde vara Dominika och Michał. Jag visste att pappa aldrig skulle låta mig åka med någon jag inte känner.

Sedan kom Konrad! 😃 Jag blev jätteglad. Jag satte mig i bilen – en svart BMW. Utan pappa. Precis när vi skulle köra ut på motorvägen ringde pappa och berättade att jag hade glömt mitt te. Så vi fick vända om. 🤣

När vi väl kom ut på motorvägen satte Konrad på polsk rap från 80- och 90-talet. Jag hade aldrig lyssnat på sådan musik tidigare. Rapparnas berättelser var faktiskt ganska häftiga.

Trots att jag tjatade lite avslöjade Konrad inte vart vi skulle. Han ville inte förstöra överraskningen. Så jag fick veta det först när vi kom fram.

Till slut nådde vi vårt mål: Epicar i Malmö. Där stod massor av bilar. Inte sådana man ser varje dag på gatorna, utan sportbilar och riktigt exklusiva modeller som Porsche, McLaren och Mercedes.

Till och med Epicars showroom kändes lyxigt, med mörkgröna väggar och orangea kontor.

Där kan man köpa speciella bilar – nästan nya men också äldre begagnade modeller. Det fanns några bilar från 1969 och de nyaste var från 2020. Alla var fina, men den jag tyckte allra mest om var den vita McLaren. Och så förstås den lila Porschen. 😍

Konrad var tvungen att flytta en mörkblå Porsche för att göra plats för bilarna som vi skulle åka med. Sammanlagt körde elva bilar ut från garaget för en uppvisningsrunda 🚗🏎️.

Bilarna hade redan blivit tilldelade, så tyvärr kunde jag inte välja min favorit – den lila Porschen. Eftersom Konrad är lång fick vi åka i en grön Mercedes med en lång motorhuv.

Som tur var fick Konrad plats i bilen! Och den där långa motorhuven gjorde att det kändes som om man behövde hålla större avstånd till bilarna framför.

Jag satt inte heller så bekvämt i Mercedesen eftersom jag inte såg så mycket. Men det är ju inte så konstigt – sportbilar är väldigt låga. Trots det var det fantastiskt: att få åka med Konrad i en intensivt grön bil som verkligen stack ut, tillsammans med en hel kolonn av sportbilar.

Efter uppvisningsrundan (och reklamturen) åkte vi till Porsche Center. Där stod redan många exklusiva bilar parkerade, även av andra välkända märken. Det fanns till och med en röd Lamborghini. Men för mig var den lila Porschen fortfarande den allra finaste. 🙃

På Porsche Center träffade Konrad några av sina vänner. Under tiden passade jag på att titta runt. Jag bläddrade i olika broschyrer och tittade på bilarna som stod i närheten. En grön Porsche GT4 RS fångade verkligen min uppmärksamhet – den var otroligt fin. Sedan fick jag till och med sitta i den.

Tillbaka till Epicar åkte jag i en röd Porsche Cayman 718. Den kördes av Emely. Den hade inte samma ”popcorn-ljud” från avgassystemet som den lila Porsche GT3 RS, men vi körde verkligen väldigt fort. (För att inte höja mina föräldrars blodtryck är det nog bäst att jag inte skriver hur fort.) Vi körde på motorvägen, så där kunde man gasa lite extra.

Efter att vi lämnat tillbaka bilarna på Epicar bytte vi till Konrads BMW (som också är väldigt fin) och började resan hem.

Dagen var verkligen fantastisk. Jag tycker jättemycket om Konrad och jag har alltid roligt med honom. Det spelar ingen roll om vi spelar padel, åker vindsurfing, spelar Hister eller Czacha Dymi eller bara umgås. Jag är så glad att han tog med mig. Och att pappa kom på idén att låta mig åka iväg ensam med honom. 😀 Det var verkligen WOW.

Hej då,

Ania

P.S. Vi kallar Konrad och hans fru Paulina för ”Färgerna”. Förut var det på grund av deras hårfärger, men nu är det nog mer på grund av deras färgstarka personligheter, eftersom de (tyvärr eller kanske inte) inte färgar håret längre.

P.S. 2. Jag har börjat spara pengar till en Porsche så att jag kan ha den som min EPA-bil.