När vår pappa fick en hjärtattack kom farbror Patrik för att hjälpa oss.
Det var jättekul att ha min favoritfarbror (från min pappas sida då). det är roligare att leka och skutta med honom för annars ses vi bara på whatsapp.
Patrik kom först till sin storebror (pappa var då på sjukhuset), var med oss när vi verkligen behövde det, och sedan körde han vår farmor till Warszawa. Till slut kom han tillbaka en gång till för att ta med mig och Maja på semester till Polen.
Vi åkte bil till Warszawa eftersom det inte fanns tillräckligt med plats på flyget för alla våra väskor.
Dagen innan resan gjorde jag och Maja tortilla-wraps som matsäck. De blev riktigt goda! Och de var faktiskt väldigt lätta att göra – allt man behövde var olja, tortilla och kryddor. Vi gillade dem.
Under resan lyssnade vi på musik nästan hela vägen (något pappa aldrig skulle tillåta! 😄).
Vid ett stopp tog farbror en liten tupplur i bilen. Och eftersom Maja hade med sig tuschpennor… ja, då fick vi en idé. När farbror vaknade såg han lite annorlunda ut än innan han somnade. 😄 Men han var ändå på topp och tyckte det var kul. 🥰
Tack, farbror, för att du tog din tid och orkade ta hand om två busfrön som jag och Maja. Och lite pengar gick det ju åt till bensin också… Du är verkligen bäst. Tack så mycket! 🙂
Under vår februarivistelse i Polen besökte vi bland annat Trzesacz för att se ruinerna av St. Nicholas kyrka.
Vi parkerade bilen på parkeringen och gick på jakt efter ruinerna. På vägen träffade vi ett par som inte heller visste vilken väg de skulle ta. Pappa skämtade om att de skulle gå vänster och vi skulle gå höger.
Vi kom äntligen fram, även om det var mycket lera längs vägen och jag blev till och med smutsig, som vanligt. Hela jag 😀
Kyrkan står cirka 10 meter från havet på en klippa. Nu är den fortfarande säkrad och du kan komma väldigt nära den. Förr tog folk småsten och andra små delar av byggnaden därifrån.
St. Nicholas kyrka i Trzesacz byggdes 1124. Det var ett trähus. Sedan, 1300- och 1400-talet, byggdes en tegelkyrka på detta ställe. På den tiden stod byggnaden cirka 2 km från havet, mitt i byn. Idag finns bara ett fragment av en vägg kvar, vilket lockar turister som är intresserade av platsens historia.
En brygga byggdes intill kyrkan. Den ligger ganska högt ovanför stranden och är en bra utsiktsplats.
På stranden gick jag och Maja på vågbrytarens stubbar. Jag blev uttråkad efter 15 minuter så jag tog av mig skor och strumpor och kavlade upp byxorna. Utan att fråga om lov gick jag ut i havet. Maja gjorde likadant som jag. Vattnet var väldigt kallt men det störde oss inte.
Det var jättekul. Mamma och pappa lekte fotografer och tog bilder på oss.
I slutet av dagen hände en rolig historia:
När mamma handlade lite i affären stod Maja, pappa och jag och väntade på henne på parkeringen. Jag låtsades vara min pappa, som satt på huk vid bilen och rökte (tyvärr) en cigarett. Jag tappade balansen och rullade ner i diket bakom mig. Maja brast ut i skratt, pappa lade så klart till lite om snackande om att härma men till slut skrattade han också. Jag fick också min mamma att skratta när hon kom tillbaka från shopping.
Vi var i Niechorze under sportlovet. Vi var även bl.a. i Gryfice, Trzęsacz och Szczecin.
Vi besökte fyren i Niechorze. Den är jättestor. Man ska gå upp på 600 trappsteg för att komma till observationsdäck – jag räknade alla på väg ner. Man kan också känna sig yr för att trappan slingrar sig.
Jag gillar inte att ta trappor, men det fanns inget annat val eftersom det inte finns någon hiss eller rulltrappa i fyren.
Äntligen nådde vi toppen av fyren. Därifrån kunde man se en fin strand som sträckte sig längs havet. Jag såg också ett museum – miniatyr fyrarnas värld.
Efter cirka 20 minuter på toppen gick vi ner för de 600 trappstegen. Det är lättare att klättra ner än att klättra upp 🙂
När vi väl var nere gick vi till stranden och promenerade. Det var vågbrytare som Maja och jag klättrade på.
När vi gick längs stranden hamnade vi på ett ställe där det stod båtar. De drogs ut på sanden. De var verkligen olika – färgglada, små och större.
Jag stannade vid den gröna som hade rep och låtsades att det var jag som drog den i land.
När vi kom tillbaka besökte vi museet – miniatyrs värld. Familjens inträde kostade 150 PLN. I biljettpriset ingick även en guide. Hon ledde oss genom alla fyrar i Polen och berättade intressanta historier. Det var kul.
För ett ögonblick kunde vi flytta till kuststäderna: Jarosławiec, Darłowo, Gąski, Kołobrzeg, Niechorze, Świnoujście, Ustka, Czołpin, Rozewie, Jastarnia, Hel, Gdańsk, Krynica Morska,
Vi såg också en fyr som heter Svenskt Berg. Fyren ligger i Hel och är inte längre i drift.
Jag och pappa kom på idén att gå längs fyrleden 2025 och se dem på nära håll.
Det kommer att bli bra. Vi kommer att åka till platser vi aldrig har varit på förut.
Idag ska jag berätta om min mamma som är min korrekturläsare. Min mamma kollar mina bloggar för att se till att det inte finns några fel.
Därför behöver jag inte skicka dem till en annan korrekturläsare – det kostar pengar, och jag behöver inte betala min mamma 🙂
Men mamma verkar inte ha några problem med det. För hon blir alltid glad när jag publicerar något.
Korrekturläsning är mycket viktigt. En text med stavnings-, grammatiska eller språkliga fel ser inte bra ut.
Det är därför proofeaders arbete så nödvändigt.
Det är alltid bra när någon kollar texten i en blogg, artikel eller bok innan man publicerar den.
Det är också svårt för författaren att själv hitta alla sina fel. Jag försöker alltid kolla mitt arbete – oavsett om jag skriver ett test, en text till en blogg, ett e-postmeddelande eller ett sms – för att vara säker på att jag inte har missat något. Jag tycker att det är väldigt viktigt och jag rättar ofta till mina fel precis innan jag skickar ett e-postmeddelande eller sms.
Alltså underskatta inte att korrekturläsa det som du har skrivit av respekt för den som ska läsa det.
Den 10 februari 2024 gjorde jag min första intervju. Jag var jätteglad att Jenny tackade ja när jag bad henne om ett kort samtal om henne och hennes verksamhet. Hon jobbar ju på den bästa restaurangen som serverar färglagd, nyttig och smakrik mat – Ginger Hälsobar i Helsingborg.
*A: Jag heter Anna Pawlowicz och vad är det du heter?
*J: Jag heter Jenny.
A: Hur länge är Ginger igång?
J: Det är öppet snart sju år.
A: Varför är det raw food här?
J: Vi har ju inte bara raw food utan vi har också både sallad och smoothie bowls. Men kakorna är raw food. Det är ju framförallt syftet att det ska vara mat för alla som har allergier. Det är så många som har mjölk-, gluten eller olika andra allergier. Det ska vara hälsosamt och det ska vara lätt för alla för att kunna komma hit.
A: Hur fick du idéen att starta Ginger?
J: Jag själv har inte ätit kött …på… Vad är det nu? Jag var 14-15 år när jag slutade med det, så det är ju mer än 30 år. I Ginger serveras den typen av mat som jag själv gillar. Så det är där det har kommit ifrån.
A: Vilka svårigheter var det du mötte som mest på vägen att öppna Ginger?
J: Att det var så nytt. Det var ingen som förstod vad man ville göra. Folk förstod sallad – det hade ju de precis börjat lära sig att äta. Men det här med råa kakor utan socker, utan gluten, det kunde man inte äta. Så var det kanske det att folk i början var lite skeptiska för att man var rädd och har tänkt att det här kan inte smaka bra när det var utan allt det.
A: Är denna mat populär?
J: Det är populärt. Framförallt på sommaren är smoothies väldigt populära, särskilt när det är väldigt varmt. Då äter man något nyttigt och det är svalkande.
A: Varför heter Ginger så?
J: Egentligen ingen speciell anledning. Det skulle vara ett namn som man kom ihåg direkt och som man inte glömde av. Och ett namn som hade lite att göra med det som vi jobbar med. Det kunde lika gärna heta Citron eller Spenat men nu blev det Ginger.
A: Vilket är det största målet med Ginger?
J: Att kunna göra så många människor som möjligt glada och kunna komma hit och äta.
A: Vad motiverar dig till jobbet?
J: Det är ju gästerna framförallt. Det är ju det som är hela grejen – ni som kommer hit och tycker om det.
A: Vad är det roligaste med jobbet?
J: Jag är inte rätt människa att fråga det:-) Ja, det är klart att det är lite slitigt men det är ju många jobb som är. Alltså alla jobb har ju sitt slit och sina nackdelar men jag har jobbat med restaurang så många år så jag ser inte det på det sättet.
A: Varifrån får du alla dessa superidéer om det gäller mat som serveras här?
J: Mitt huvud
M: Oj, wow. Gör du detta själv eller?
J: Ja, jag bakar allting själv. Vi gör all mat och bakning här. Alla recept är i mitt huvud. Jag har inga recept nedskrivna på papper. Man är lite på nätet och kanske läser något men jag håller aldrig mig fast till någon recept jag hittade där. Men det är så att man bläddrar lite här och lite där och sedan helt plötsligt så står man i köket och tänker ”Den där krydda vad ska jag göra med den?” Alltså någonting som ligger bakom som man läst. Det är bra att ha livlig fantasi. A: Tack så mycket för din tid och lycka till 🙂
För den första gången kom vi till Ginger på min 7-årsdag, för nästan 4 år sedan. Min mamma ordnade en överraskande födelsedagsfest för mig.
Tillsammans med mina föräldrar och Maja åkte vi till Helsingborg. Pappa parkerade bilen och sedan gick vi runt en stund. Staden ligger vackert vid Östersjön. Dessutom kan du också se Danmark bra därifrån – och mer exakt staden Helsingör.
Jag gillar Helsingborg och njöt av att fånga solens strålar när jag gick. Dessutom blåste det också, men det hade jag redan vant mig vid. Det blåser nog alltid i Sverige 🙂
Vid något tillfälle befann vi oss i Ginger. Jag var förtjust i mängden av färger i restaurangen. Väggarna är dekorerade med blommor, det finns också färgglada soffor och en mycket trevlig Jenny – skaparen till dessa delikatesser. Jag gjorde nyligen min första intervju med henne. Du kommer snart att kunna läsa reportaget på min blogg.
För nu ska jag bara berätta att Jenny kom på en fantastisk restaurang. Här serveras hälsosam, jättegod och full av färger mat för alla. Dessa färger är också förtrollande med naturliga färgämnen – spirulina, curry och till och med rödbetor.
Rätterna smakar fantastiskt. Jag har provat nästan allt. Du kan komponera din egen sallad eller äta en underbar smoothie. Raw food cookies smakar oerhört. På min födelsedag åt jag passion tårta som är gjord på passionsfrukt, citron, dadlar och olika nötter. Jag skulle starkt rekommendera denna.
Min familj och jag gillar verkligen den här maten och det är därför jag ger denna restaurang till och med 100 stjärnor. Och du hittar den i Helsingborg på Kolmätaregränden 6
Idag var jag på en skyttetävling i Össjö. Det var en slags tävling där man skulle skjuta från ett luftgevär. Jag tyckte att jag gjorde det väldigt bra, för i varje serie hade jag minst tre med 10,3 eller högre. Mitt bästa skott var 10,7. Det var det bästa resultatet i min grupp.
Deltagarna som satt bredvid mig gjorde det väldigt bra. Personen till vänster om mig fick samma resultat som jag (363 poäng), personen till höger om mig hade 377 poäng.
Men det är inte vad tävlingar handlar om, det handlar om att ha kul.
Jag hade det riktigt kul för att jag deltog i den här tävlingen och mitt mål var att få ett pris.
Det var så att de bästa 8 sedan sköt ytterligare 10 skott. Jag var inte där eftersom mitt resultat var sämre.
Jag tänkte på seger och det hjälper mig (och många andra) om man tänker på det.
Det var mycket publik och det var svårt att hitta ett trevligt ställe. Vi satt vid ett bord, och när jag var klar med skjutningen köpte mamma te till mig för att jag var kall.
Idag ska jag berätta hur min och min familjs julresa till Polen såg ut!
Vi körde i ca 26 timmar (jag räknar även pauser). Först körde vi i cirka 2,5 timmar till Ystad för att ta färjan till Świnoujście. Vi hade bokat en hytta med 4 bäddar. Jag brukar sova på den övre sängen men för att jag kan ramla ner från sängen 🙂 då bad jag i receptionen om en speciell räcke. Innan jag skulle sova gick jag ut med min pappa för jag gillar verkligen att titta på vattnet och de färgglada skeppen.
När jag vaknade var vi redan i Polen. Jag tog med min pappa ut på däcket igen för jag ville se om det fanns späckhuggare. I en av Nelas böcker, en liten reporter, läste jag att de finns i Östersjön. Tyvärr såg jag inte dem. Jag minns förresten att när jag var liten var jag väldigt rädd för att stå vid relingen på färjan, rädd att jag skulle ramla i havet 🙂
Vi åkte med hela familjen. Det var pappa som körde bilen, för mamma är ingen mästare på att köra med släp, speciellt inte när man ska backa.
Först åkte vi till Warszawa för att ta farmor Lena. Vi fick också packa in i bilen det som hon hade förberett – och det var nästan omöjligt. Vår bil var redan packad till taket. Vi anlände till Czartajew väldigt sent på julafton, så vi började faktiskt fira dagen efter.
Den här gången bodde vi i Siemiatycze hos morbror Marcin och moster Marta.
I slutet av november 2023 var jag på skytte för första gången. Min mamma fick reda på möjligheten att provskjuta i Ösjös skyttesföredning. Så vi åkte dit med hela familjen.
Först tyckte jag att det bara var tråkigt, men när jag kom dit gillade jag det verkligen. Instruktörerna är erfarna personer som är mycket hjälpsamma.
Det är inte så lätt att ta ett 4-kilos luftgevär i händerna, ställa upp det och sitta bekvämt i en inte så behaglig position. Det är värt att bära skyddande hörlurar för att dämpa ljudet från skotten.
Det ligger luftvapenkulor på bordet som högerhänta stoppar in i geväret med vänster hand. Jag fyllde dem med höger hand i alla fall 🙂
Vi skjuter mot målen som hänger på väggen. Normalt avlossas 20 skott efter en 20-skotts testserie. Testserien är att kalibrera siktet.
När du lägger undan pistolen måste du sätta ett orange lock i stället för patronen. Det betyder att vapnet är säkrat, det vill säga att det inte finns någon kula i det. Den orange färgen är synlig på avstånd mot vapnets svarta bakgrund.
Alla måste lägga ner sina vapen och säkra dem under den tekniska pausen, t ex byta ut skölden.
Denna sport främjar koncentration och lugn. Hörselkåpor gör sitt jobb, men du behöver också tid att koncentrera dig och lugna ditt sinne.
Jag trodde inte att skytten kunde vara lugnande – 🙂
Det är svårt att föreställa sig julen utan en färgglad julgran hemma. Det är trevligt att titta på de varma ljusen, speciellt på kvällen när man kan sitta i en bekväm fåtölj, svepa in sig i en varm filt och dricka varmt te.
Juldekorationer är olika och överallt. Maja hängde till och med lampor på sin säng, och vi hängde en stjärna i fönstret. Vi har även en ljusstake.
Vår julgran står i vardagsrummet. Den står i hörnet för mamma sa att om den står vid dörren så kommer man gå omkring hela tiden. Jag ville att den skulle stå vid dörren.
Pappa sa att förr pyntades granen först på julafton. Det betyder att vi skulle behöva vänta några dagar till.
Det är bra att vi övertygade pappa innan han reste till Polen att ta hem en julgran och vi hann dekorera den. Jag började pynta granen när pappa åkte på sin långa resa.
Jag gillar julen. I år kommer vi att fira det i Polen. Jag ser fram emot att träffa hela familjen.
Visste du att seden att dekorera julgranar kommer från Tyskland?
Hejdå, Ania
Ta strona korzysta z ciasteczek aby świadczyć usługi na najwyższym poziomie. Dalsze korzystanie ze strony oznacza, że zgadzasz się na ich użycie.Zgoda
