HEJ!!!!

Den 6 juni 2024 fick min pappa en hjärtinfarkt, och då kom två ambulanssjukvårdare till vår hjälp. Det visade sig att pappas tillstånd var mycket allvarligt, och att en extra ambulans behövdes för att hjälpa honom och köra honom säkert till sjukhuset.

Ambulanspersonalen från den första ambulansen förberedde pappa för transport till sjukhuset. Då kom den andra ambulansen fram.

Kvinnan från det andra teamet satte sig bakom ratten i ambulansen där pappa låg och började köra mot Lund. Ambulanspersonalen från det första teamet var med pappa i ambulansen och kämpade för hans liv. De hade mycket att göra eftersom pappas hjärta stannade 10 gånger.

Föraren gjorde också sitt jobb. Hon höll gaspedalen nedtryckt hela tiden för att snabbt komma fram till sjukhuset. För första gången i sin karriär kontaktade hon Trafikverket, så att andra bilförare skulle informeras via radion om att flytta sig åt sidan och låta ambulansen passera fritt mellan Helsingborg och Lund.

Den andra personen från den andra ambulansen tog hand om mamma, farmor, Maja och mig på ett väldigt fint sätt. Hon tog senare med mamma säkert till Lund till pappa. Mamma sa att hon fick ett fantastiskt stöd från den kvinnan.

Det är inte konstigt att efter allt detta, när pappa kom hem från sjukhuset, ville vi träffa dem för att tacka dem. De räddade pappas liv, och vi kommer alltid att minnas det.

Vi träffade dem i början av september i Ängelholm, där ambulanserna har sin bas. Det var ett riktigt trevligt möte.

Vi träffade alla fyra. Pappa mindes inte deras ansikten alls. Det var en fantastisk tid -vi pratade, fikade och kunde se hur deras arbetsplats ser ut.

Vi tittade in i ambulansen. Där fanns Lukas, som också hjälpte pappa, även om han inte är en människa. Det är en maskin som gjorde hjärtmassage på pappa. Jag fick till och med sitta bakom ratten i ambulansen och sätta på de blå lamporna.

Nu när jag ser en ambulans med sirenerna på förstår jag mycket bättre hur ansvarsfullt arbete ambulanssjukvårdare har. Hur viktiga deras färdigheter, lugn och stöd är, inte bara för de skadade utan också för deras familjer.

Tack för att ni finns, och tack för att ni var där precis när vi behövde er den 6 juni. Ni är bäst.

Anna