Hallå

Idag ska jag berätta om min resa till Leszek Koltuns vinterläger. Och förresten, Leszek är en mycket trevlig man som var världsmästare i kickboxning.

Lägret var i februari 2023. Min resa började när jag satte mig i bilen i Östra Ljungby. Jag kunde sitta längst fram bredvid min pappa och hjälpa honom att navigera till färjan. Min syster satt där bak.

Vi åkte hemifrån vid 19-tiden för att ta färjan från Ystad till Świnoujście. Vår färja nådde sin destination kl. 6.45. Det var väldigt kallt. På färjan hade vi en hytta med våningssängar. Jag sov på övervåningen och Maja och pappa valde sängar på nedervåningen. Det är bra att vi hade ett fönster för då kunde vi se vad som var utanför. Det var coolt.

Vi körde från Świnoujście till Wrocław i 10 timmar (från 07.00 till 17.00). Vi körde fram till vår mammas kusin Kasia, som bor nära Wrocław i Swieta Katarzyna. Det finns dinosaurier där (egentligen bara höns 😀).

Nästa dag, strax innan vi körde iväg till lägret, åkte vi till Decathlon för att köpa skidbyxor till mig och min syster. Vi glömde packa dem hemma. Det är bra att vi kom på detta innan vi hamnade på plats på lägret.

Lägret var i Resengebridge (Karkonosze). När vi anlände där, fanns redan på plats våra ledare: Julka (Leszeks fru), Asia, Remik och såklart arrangören – Leszek.

Leszek och Julkas döttrar var också på lägret: Kiara (äldre) och Lila (yngre).

Alla barn, d.v.s. lägerdeltagarna, delades in i grupper. Varje grupp hade sin egen mentor. Min grupps mentor var Asia. Detta var den yngsta gruppen.

Vi använde inte mobiler på lägret. Och det var kul. Den första dagen kunde vi ha använda telefoner hela dagen och de övriga dagarna kunde vi bara ha dem i 10-20 minuter.

Jag ringde inte min mamma eller pappa under hela vistelsen, förutom den första dagen, när min pappa var på väg tillbaka till Warszawa – Polens huvudstad efter att ha tagit oss till lägret. Sedan ringde jag en gång till.

Jag ringde honom 5 gånger för att jag var orolig. Jag visste att han var trött. Dessutom gick en glödlampa i hans bil sönder och han var tvungen att reparera den.

Men min pappa är fantastisk och han är magisk. Han fixade felet – kopplade 2 ledningar och det var klart – det lyste!!!

På lägret delade jag rum med fyra tjejer: Ala, Helena, Nina och Nicola. I vårt rum var två sängar ihopskjutna och de andra stod var för sig.

Den 3 dagen ringde jag också min mamma och pappa för att jag skulle dansa med en kille som heter Wiktor. Hans namn stavas med w för att i Polen skriver man med w inte v.

Första natten sov jag på sängen bredvid Ala och sedan bytte Ala plats med Nina. Nina saknade sin familj och var ibland ledsen över det. Jag ville trösta henne och hjälpa henne, och jag tror att jag lyckades.

Väckarklockan ringde varje dag kl  7:15, sedan hade vi uppvärmning, frukost och samling med info om hur vår dag ska se ut.

Min grupp var först med att äta frukost, lunch och middag. Efter oss var det Färgglada Björnarnas tur – Remiks grupp.

Efter frukost körde jag och min kompis trapplopp. Den som snabbast kom till 3:e våningen, gick ner till receptionen, frågade fröken om något, och kom sedan upp igen – vann.

Det gjorde vi nästan varje dag. Min vän vann två gånger och jag vann resten. Det var kul.

Vi hade många attraktioner på lägret: skidåkning, lära sig första hjälpen, yoga, mentala övningar, kickboxning, promenader i skogen, simbassäng i Karpacz.

Jag träffade roliga vänner där. Mentorerna var också fantastiska.

Det är därför jag och min syster ska på sommarläger nu.

Vi hoppas få träffa vänner från vinterlägret där.