Hej,
Det här sommarlovet började jag med att lära mig segla. Kursen hölls precis när pappa låg på sjukhus och kämpade för att bli frisk.

Varje dag gick jag upp med Maja klockan 07:00 för att hinna till Ängelholm klockan 09:00. Mamma skjutsade oss, och efter det körde hon vidare till jobbet.

Mammas kompis Emilia tillsammans med sin lilla dotter Amanda hämtade oss efter kursen.  Eftersom mamma åkte till sjukhuset till pappa för att vara med honom åtminstone en stund efter jobbet, stannade vi hos Emilia fram till kvällen och lekte med Amanda. Emilia ordnade många roliga aktiviteter för oss – ridning, strandbesök, matlagning eller brädspel.

På morgonen i hamnen, vid samlingsplatsen, väntade fyra instruktörer på oss tillsammans med de andra deltagarna.

Vi seglade på två typer av segelbåtar: optimist och C55. Jag började min seglingsresa med den större segelbåten, C55. Det är oftast de här större båtarna man seglar över världen.

Optimist är en liten båt – ofta används den på tävlingar eller när det inte är så höga vågor. Själv föredrar jag faktiskt de mindre båtarna.

Men på båda båtarna kan man få en bom i huvudet. Det lyckades hända mig några gånger :-). Som tur var gjorde det inte så ont och jag föll inte överbord.

På segelbåtar måste man alltid ha på sig flytväst. De kom verkligen till nytta när en av våra uppgifter var att välta en Optimist.

Det var både lätt och svårt samtidigt – speciellt när man hamnar i vattnet. Trots det varma vädret var vattnet väldigt kallt. Och efteråt behövde man en skopa för att få ut allt vatten ur båten.

Att segla är ett fantastiskt äventyr. Jag har träffat underbara människor och fantastiska kompisar, och jag hoppas att vi ses igen nästa år!

För jag vill inte att mitt segeläventyr ska ta slut.
Jag har lärt mig hur man seglar i motvind, hur man kliver upp på en kapsejsad båt , hur man riggar segel, hur man förtöjer och hur man har kul till havs. Och jag har så många möjligheter framför mig!

Ahoj, äventyr!

Hej,
I år fick min pappa en hjärtinfarkt. Jag skrev om det i ett tidigare blogginlägg.
Det var svårt och jobbigt för mig. Men pappa lever, och därför kan jag skriva den här bloggen :).

Två månader efter hjärtinfarkten åkte pappa och mamma med färjan till Świnoujście och därifrån vidare till Warszawa och sedan till Czartajew. Under resan var pappa nervös eftersom han var passagerare och inte chaufför. Enligt pappa kan mamma inte köra bil. Men jag tycker att hon kör jättebra. Till och med bättre än pappa :).

Föräldrarna reste i 12 timmar, precis som jag tidigare gjort med farbror och Maja.
När pappa kom fram klagade han bara :).
Men det var ändå kul att de kom. Mamma och pappa var i Warszawa runt två på natten. De stannade först hos farbror för att lämna av bagage och presenter, och sedan åkte de till farmor Lena, där jag och Maja sov som stockar.

Resans mål var att fira mormor Zofias och morfar Witolds 50-åriga bröllopsdag tillsammans.

Familjen samlades från hela Polen – både nära och avlägsna släktingar – och jag träffade också min avlägsna kusin Milena.
Hon är en fantastisk person, väldigt snäll och vacker. Vi hade så roligt tillsammans! Vi sov i husvagnen, bara vi två, eftersom mamma och pappa var på fest hos moster och morbror.

Det var en jättefin semester, och jag vill tacka er så mycket – mamma och pappa, och alla andra jag träffade på festen! ❤️

När vår pappa fick en hjärtattack kom farbror Patrik för att hjälpa oss.

Det var jättekul att ha min favoritfarbror (från min pappas sida då). det är roligare att leka och skutta med honom för annars ses vi bara på whatsapp.

Patrik kom först till sin storebror (pappa var då på sjukhuset), var med oss ​​när vi verkligen behövde det, och sedan körde han vår farmor till Warszawa. Till slut kom han tillbaka en gång till för att ta med mig och Maja på semester till Polen.

Vi åkte bil till Warszawa eftersom det inte fanns tillräckligt med plats på flyget för alla våra väskor.

Tack, farbror, för att du tog din tid och orkade ta hand om två busfrön som jag och Maja. Och lite pengar gick det ju åt till bensin också… Du är verkligen bäst. Tack så mycket! 🙂

Anna

Hej,

Under vår februarivistelse i Polen besökte vi bland annat Trzesacz för att se ruinerna av St. Nicholas kyrka.

Vi parkerade bilen på parkeringen och gick på jakt efter ruinerna. På vägen träffade vi ett par som inte heller visste vilken väg de skulle ta. Pappa skämtade om att de skulle gå vänster och vi skulle gå höger.

Vi kom äntligen fram, även om det var mycket lera längs vägen och jag blev till och med smutsig, som vanligt. Hela jag 😀

Kyrkan står cirka 10 meter från havet på en klippa. Nu är den fortfarande säkrad och du kan komma väldigt nära den. Förr tog folk småsten och andra små delar av byggnaden därifrån.

St. Nicholas kyrka i Trzesacz byggdes 1124. Det var ett trähus. Sedan, 1300- och 1400-talet, byggdes en tegelkyrka på detta ställe. På den tiden stod byggnaden cirka 2 km från havet, mitt i byn. Idag finns bara ett fragment av en vägg kvar, vilket lockar turister som är intresserade av platsens historia.

En brygga byggdes intill kyrkan. Den ligger ganska högt ovanför stranden och är en bra utsiktsplats.

I slutet av dagen hände en rolig historia:

När mamma handlade lite i affären stod Maja, pappa och jag och väntade på henne på parkeringen. Jag låtsades vara min pappa, som satt på huk vid bilen och rökte (tyvärr) en cigarett. Jag tappade balansen och rullade ner i diket bakom mig. Maja brast ut i skratt, pappa lade så klart till lite om snackande om att härma men till slut skrattade han också. Jag fick också min mamma att skratta när hon kom tillbaka från shopping.

Hejdå 🙂

Hej,

Vi var i Niechorze under sportlovet. Vi var även bl.a. i Gryfice, Trzęsacz och Szczecin.

Vi besökte fyren i Niechorze. Den är jättestor. Man ska gå upp på 600 trappsteg för att komma till observationsdäck – jag räknade alla på väg ner. Man kan också känna sig yr för att trappan slingrar sig. 

Jag gillar inte att ta trappor, men det fanns inget annat val eftersom det inte finns någon hiss eller rulltrappa i fyren. 

Äntligen nådde vi toppen av fyren. Därifrån kunde man se en fin strand som sträckte sig längs havet. Jag såg också ett museum – miniatyr fyrarnas värld. 

Efter cirka 20 minuter på toppen gick vi ner för de 600 trappstegen. Det är lättare att klättra ner än att klättra upp 🙂

När vi väl var nere gick vi till stranden och promenerade. Det var vågbrytare som Maja och jag klättrade på. 

När vi gick längs stranden hamnade vi på ett ställe där det stod båtar. De drogs ut på sanden. De var verkligen olika – färgglada, små och större.

Jag stannade vid den gröna som hade rep och låtsades att det var jag som drog den i land.

När vi kom tillbaka besökte vi museet – miniatyrs  värld. Familjens inträde kostade 150 PLN. I biljettpriset ingick även en guide. Hon ledde oss genom alla fyrar i Polen och berättade intressanta historier. Det var kul. 

För ett ögonblick kunde vi flytta till kuststäderna: Jarosławiec, Darłowo, Gąski, Kołobrzeg, Niechorze, Świnoujście, Ustka, Czołpin, Rozewie, Jastarnia, Hel, Gdańsk, Krynica Morska, 

Vi såg också en fyr som heter Svenskt Berg. Fyren ligger i Hel och är inte längre i drift.

Jag och pappa kom på idén att gå längs fyrleden 2025 och se dem på nära håll.

Det kommer att bli bra. Vi kommer att åka till platser vi aldrig har varit på förut.

Hej,

Idag ska jag berätta om min mamma som är min korrekturläsare. Min mamma kollar mina bloggar för att se till att det inte finns några fel.

Därför behöver jag inte skicka dem till en annan korrekturläsare – det kostar pengar, och jag behöver inte betala min mamma 🙂

Men mamma verkar inte ha några problem med det. För hon blir alltid glad när jag publicerar något.

Korrekturläsning är mycket viktigt. En text med stavnings-, grammatiska eller språkliga fel ser inte bra ut.

Det är därför proofeaders arbete så nödvändigt.

Det är alltid bra när någon kollar texten i en blogg, artikel eller bok innan man publicerar den.

Det är också svårt för författaren att själv hitta alla sina fel.
Jag försöker alltid kolla mitt arbete – oavsett om jag skriver ett test, en text till en blogg, ett e-postmeddelande eller ett sms – för att vara säker på att jag inte har missat något.
Jag tycker att det är väldigt viktigt och jag rättar ofta till mina fel precis innan jag skickar ett e-postmeddelande eller sms.

Alltså underskatta inte att korrekturläsa det som du har skrivit av respekt för den som ska läsa det.

Hejdå!:-)

Hej

Den 10 februari 2024 gjorde jag min första intervju. Jag var jätteglad att Jenny tackade ja när jag bad henne om ett kort samtal om henne och hennes verksamhet. Hon jobbar ju på den bästa restaurangen som serverar färglagd, nyttig och smakrik mat – Ginger Hälsobar i Helsingborg.

*A: Jag heter Anna Pawlowicz och vad är det du heter?

*J: Jag heter Jenny.

A: Hur länge är Ginger igång?

J: Det är öppet snart sju år.

A: Varför är det raw food här?

J: Vi har ju inte bara raw food utan vi har också både sallad och smoothie bowls. Men kakorna är raw food. Det är ju framförallt syftet att det ska vara mat för alla som har allergier. Det är så många som har mjölk-, gluten eller olika andra allergier. Det ska vara hälsosamt och det ska vara lätt för alla för att kunna komma hit.

A: Hur fick du idéen att starta Ginger?

J: Jag själv har inte ätit kött …på… Vad är det nu? Jag var 14-15 år när jag slutade med det, så det är ju mer än 30 år.
I Ginger serveras den typen av mat som jag själv gillar. Så det är där det har kommit ifrån.

A: Vilka svårigheter var det du mötte som mest på vägen att öppna Ginger?

J: Att det var så nytt. Det var ingen som förstod vad man ville göra. Folk förstod sallad – det hade ju de precis börjat lära sig att äta. Men det här med råa kakor utan socker, utan gluten, det kunde man inte äta. Så var det kanske det att folk i början var lite skeptiska för att man var rädd och har tänkt att det här kan inte smaka bra när det var utan allt det.

A: Är denna mat populär?

J: Det är populärt. Framförallt på sommaren är smoothies väldigt populära, särskilt när det är väldigt varmt. Då äter man något nyttigt och det är svalkande.

A: Varför heter Ginger så?

J: Egentligen ingen speciell anledning. Det skulle vara ett namn som man kom ihåg direkt och som man inte glömde av. Och ett namn som hade lite att göra med det som vi jobbar med. Det kunde lika gärna heta Citron eller Spenat men nu blev det Ginger.

A: Vilket är det största målet med Ginger?

J: Att kunna göra så många människor som möjligt glada och kunna komma hit och äta.

A: Vad motiverar dig till jobbet?

J: Det är ju gästerna framförallt. Det är ju det som är hela grejen – ni som kommer hit och tycker om det.

A: Vad är det roligaste med jobbet?

J: Jag är inte rätt människa att fråga det:-) Ja, det är klart att det är lite slitigt men det är ju många jobb som är. Alltså alla jobb har ju sitt slit och sina nackdelar men jag har jobbat med restaurang så många år så jag ser inte det på det sättet.

A: Varifrån får du alla dessa superidéer om det gäller mat som serveras här?

J: Mitt huvud

M: Oj, wow. Gör du detta själv eller?

J: Ja, jag bakar allting själv. Vi gör all mat och bakning här. Alla recept är i mitt huvud. Jag har inga recept nedskrivna på papper.
Man är lite på nätet och kanske läser något men jag håller aldrig mig fast till någon recept jag hittade där. Men det är så att man bläddrar lite här och lite där och sedan helt plötsligt så står man i köket och tänker ”Den där krydda vad ska jag göra med den?” Alltså någonting som ligger bakom som man läst. Det är bra att ha livlig fantasi.
A: Tack så mycket för din tid och lycka till 🙂

 * A- Anna

* J- Jenny 

* M- Monika 

Hejdå

Hej,

För den första gången kom vi till Ginger på min 7-årsdag, för nästan 4 år sedan. Min mamma ordnade en överraskande födelsedagsfest för mig.

Tillsammans med mina föräldrar och Maja åkte vi till Helsingborg. Pappa parkerade bilen och sedan gick vi runt en stund. Staden ligger vackert vid Östersjön. Dessutom kan du också se Danmark bra därifrån – och mer exakt staden Helsingör.

Jag gillar Helsingborg och njöt av att fånga solens strålar när jag gick. Dessutom blåste det också, men det hade jag redan vant mig vid. Det blåser nog alltid i Sverige 🙂

För nu ska jag bara berätta att Jenny kom på en fantastisk restaurang. Här serveras hälsosam, jättegod och full av färger mat för alla. Dessa färger är också förtrollande med naturliga färgämnen – spirulina, curry och till och med rödbetor.

Rätterna smakar fantastiskt. Jag har provat nästan allt. Du kan komponera din egen sallad eller äta en underbar smoothie. Raw food cookies smakar oerhört. På min födelsedag åt jag passion tårta som är gjord på passionsfrukt, citron, dadlar och olika nötter. Jag skulle starkt rekommendera denna.

Min familj och jag gillar verkligen den här maten och det är därför jag ger denna restaurang till och med 100 stjärnor. Och du hittar den i Helsingborg på Kolmätaregränden 6

Gingers restaurang är fantastisk!!! 😀

Hejdå

​

Hej

Idag var jag på en skyttetävling i Össjö. Det var en slags tävling där man skulle skjuta från ett luftgevär. Jag tyckte att jag gjorde det väldigt bra, för i varje serie hade jag minst tre med 10,3 eller högre. Mitt bästa skott var 10,7.  Det var det bästa resultatet i min grupp.

Deltagarna som satt bredvid mig gjorde det väldigt bra. Personen till vänster om mig fick samma resultat som jag (363 poäng), personen till höger om mig hade 377 poäng.

Men det är inte vad tävlingar handlar om, det handlar om att ha kul. 

Jag hade det riktigt kul för att jag deltog i den här tävlingen och mitt mål var att få ett pris.

Det var så att de bästa 8 sedan sköt ytterligare 10 skott. Jag var inte där eftersom mitt resultat var sämre.

Jag tänkte på seger och det hjälper mig (och många andra) om man tänker på det.

Det var mycket publik och det var svårt att hitta ett trevligt ställe. Vi satt vid ett bord, och när jag var klar med skjutningen köpte mamma te till mig för att jag var kall.

Medan jag drack kom resultatet:

Anna Pawlowicz 363 poäng kom 9 plats bravo!

Och jag fick en liten brun kopp.

Hejdå!

​

Hej!

Idag ska jag berätta hur min och min familjs julresa till Polen såg ut!

Vi körde i ca 26 timmar (jag räknar även pauser). Först körde vi i cirka 2,5 timmar till Ystad för att ta färjan till Świnoujście. Vi hade bokat en hytta med 4 bäddar. Jag brukar sova på den övre sängen men för att jag kan ramla ner från sängen 🙂 då bad jag i receptionen om en speciell räcke. Innan jag skulle sova gick jag ut med min pappa för jag gillar verkligen att titta på vattnet och de färgglada skeppen.

När jag vaknade var vi redan i Polen. Jag tog med min pappa ut på däcket igen för jag ville se om det fanns späckhuggare. I en av Nelas böcker, en liten reporter, läste jag att de finns i Östersjön. Tyvärr såg jag inte dem. Jag minns förresten att när jag var liten var jag väldigt rädd för att stå vid relingen på färjan, rädd att jag skulle ramla i havet 🙂

Vi åkte med hela familjen. Det var pappa som körde bilen, för mamma är ingen mästare på att köra med släp, speciellt inte när man ska backa.

Först åkte vi till Warszawa för att ta farmor Lena. Vi fick också packa in i bilen det som hon hade förberett – och det var nästan omöjligt. Vår bil var redan packad till taket. Vi anlände till Czartajew väldigt sent på julafton, så vi började faktiskt fira dagen efter.

Den här gången bodde vi i Siemiatycze hos morbror Marcin och moster Marta.

Hejdå,

Anna

​