Hej,
Under vår februarivistelse i Polen besökte vi bland annat Trzesacz för att se ruinerna av St. Nicholas kyrka.
Vi parkerade bilen på parkeringen och gick på jakt efter ruinerna. På vägen träffade vi ett par som inte heller visste vilken väg de skulle ta. Pappa skämtade om att de skulle gå vänster och vi skulle gå höger.
Vi kom äntligen fram, även om det var mycket lera längs vägen och jag blev till och med smutsig, som vanligt. Hela jag 😀
Kyrkan står cirka 10 meter från havet på en klippa. Nu är den fortfarande säkrad och du kan komma väldigt nära den. Förr tog folk småsten och andra små delar av byggnaden därifrån.
St. Nicholas kyrka i Trzesacz byggdes 1124. Det var ett trähus. Sedan, 1300- och 1400-talet, byggdes en tegelkyrka på detta ställe. På den tiden stod byggnaden cirka 2 km från havet, mitt i byn. Idag finns bara ett fragment av en vägg kvar, vilket lockar turister som är intresserade av platsens historia.
En brygga byggdes intill kyrkan. Den ligger ganska högt ovanför stranden och är en bra utsiktsplats.
På stranden gick jag och Maja på vågbrytarens stubbar. Jag blev uttråkad efter 15 minuter så jag tog av mig skor och strumpor och kavlade upp byxorna. Utan att fråga om lov gick jag ut i havet. Maja gjorde likadant som jag. Vattnet var väldigt kallt men det störde oss inte.
Det var jättekul. Mamma och pappa lekte fotografer och tog bilder på oss.
I slutet av dagen hände en rolig historia:
När mamma handlade lite i affären stod Maja, pappa och jag och väntade på henne på parkeringen. Jag låtsades vara min pappa, som satt på huk vid bilen och rökte (tyvärr) en cigarett. Jag tappade balansen och rullade ner i diket bakom mig. Maja brast ut i skratt, pappa lade så klart till lite om snackande om att härma men till slut skrattade han också. Jag fick också min mamma att skratta när hon kom tillbaka från shopping.
Hejdå 🙂