I slutet av november 2023 var jag på skytte för första gången. Min mamma fick reda på möjligheten att provskjuta i Ösjös skyttesföredning. Så vi åkte dit med hela familjen.
Först tyckte jag att det bara var tråkigt, men när jag kom dit gillade jag det verkligen. Instruktörerna är erfarna personer som är mycket hjälpsamma.
Det är inte så lätt att ta ett 4-kilos luftgevär i händerna, ställa upp det och sitta bekvämt i en inte så behaglig position. Det är värt att bära skyddande hörlurar för att dämpa ljudet från skotten.
Det ligger luftvapenkulor på bordet som högerhänta stoppar in i geväret med vänster hand. Jag fyllde dem med höger hand i alla fall 🙂
Vi skjuter mot målen som hänger på väggen. Normalt avlossas 20 skott efter en 20-skotts testserie. Testserien är att kalibrera siktet.
När du lägger undan pistolen måste du sätta ett orange lock i stället för patronen. Det betyder att vapnet är säkrat, det vill säga att det inte finns någon kula i det. Den orange färgen är synlig på avstånd mot vapnets svarta bakgrund.
Alla måste lägga ner sina vapen och säkra dem under den tekniska pausen, t ex byta ut skölden.
Denna sport främjar koncentration och lugn. Hörselkåpor gör sitt jobb, men du behöver också tid att koncentrera dig och lugna ditt sinne.
Jag trodde inte att skytten kunde vara lugnande – 🙂
Det är svårt att föreställa sig julen utan en färgglad julgran hemma. Det är trevligt att titta på de varma ljusen, speciellt på kvällen när man kan sitta i en bekväm fåtölj, svepa in sig i en varm filt och dricka varmt te.
Juldekorationer är olika och överallt. Maja hängde till och med lampor på sin säng, och vi hängde en stjärna i fönstret. Vi har även en ljusstake.
Vår julgran står i vardagsrummet. Den står i hörnet för mamma sa att om den står vid dörren så kommer man gå omkring hela tiden. Jag ville att den skulle stå vid dörren.
Pappa sa att förr pyntades granen först på julafton. Det betyder att vi skulle behöva vänta några dagar till.
Det är bra att vi övertygade pappa innan han reste till Polen att ta hem en julgran och vi hann dekorera den. Jag började pynta granen när pappa åkte på sin långa resa.
Jag gillar julen. I år kommer vi att fira det i Polen. Jag ser fram emot att träffa hela familjen.
Visste du att seden att dekorera julgranar kommer från Tyskland?
Kul att ni fortfarande tittar i min blogg. Idag kommer jag att berätta om självplockning lite utanför Åstorp.
Ni kanske undrar vad det är man plockar för något. Jo det är ju äpplen.
Det började så att mamma såg en annons på Facebook om självplockning i Norra Vram. Vi körde dit. Eller ja, vi försökte . Vi åkte fel två gånger för att mammas GPS inte fungerade. Första gången så svängde mamma fel – hon svängde vänster för tidigt. Andra gången svängde mamma också vänster men lite länge bort :-). Det var också fel. Vi skulle ka svängt höger. När vi hamnade rätt till slut, var det redan mycket folk på platsen.
Vi fick veta att det finns äpplen som heter Aroma och Discovery. Vi skulle plocka Discovery (kul att lära sig ett nytt ord på engelska: to discover = att upptäcka)
När vi hittade vägen till äppelträdgården, började vi plocka Det tog bara 5 minuter för att fylla på en stor låda.
Vi kom tillbaka att betala. Det visade sig att det var 15 kg i lådan. Ägare till äppelträdgården var jättetrevlig och hennes hund också. Jag fick klappa den och hunden gillade detta och var jätteglad.
Discovery äpplen har en hemlighet: de kan vara röda inne ibland
De är jättegoda. Vi åt upp dem i 4 dagar. Det är för att vi älskar äpplen och dricker även självpressad äppeljuice.
Som det brukar vara i Sverige, hade hela skolan sommarlov från mitten av juni till mitten av augusti. Då var jag också ledig och hade det himla kul.
I början av juli kom min morbror Marcin och hans fru Marta till oss till Sverige. Marta var här första gången och min mammas bror – tredje gången. Vi åkte också till Danmark. Då var jag i Köpenhamn och på Bakken. Jag åkte karuseller och hade det så roligt där. Och på tågstationen i Köpenhamn hittade jag ett gosedjur. Jag tog det med mig. Det heter Daisy.
Men Marcin och Marta tycker att det finaste under deras korta vistelse i Sverige var stranden i Ängelholm. Det blåste mycket när vi var där, havet täckte även stranden och det var många som kitesurfade. De var jätteduktiga men den bästa av dem var en tjej 🙂
Sedan flög jag till Polen med min storasyster Maja, Marta, mammas bror och min farmor Lena. Jag hälsade på mina morföräldrar och var på två läger: Surfing och Skateboard Akademi samt Kołtun Camp & Träning. Jag spenderade även några dagar i Polens huvudstad – Warszawa hos min farmor.
Jag surfade första gången i mitt liv i Jastarnia. I början var jag lite rädd om jag skulle klara detta. Min första känsla var väldigt läskig men sedan var det bara kul, när man väl lärde sig.
Jag åkte mycket skateboard. Den var enklare än surfing för att jag kunde åka skateboard innan.
Det var inte bara surfing och skateboard på lägret. Vi hade där mycket skoj med andra aktiviteter också, såsom städa stranden, titta på en tråkig film på bio eller ha det superkul på lägerelden. Vi kunde även lära oss lite spanska.
Jag träffade nya vänner på lägret där. Jag gillade jättemycket en av surftränarna – Leo. Han var jätteduktig på att lära och även jättetrevlig.
Det gick så bra med surfing så vi kommer att köpa till mig och Maja en surfbräda så att vi kan surfa i Ängelholm i havet.
Efter lägret åkte jag buss med mina nya kompisar (bland annat Milena) till Warszawa. Sedan efter 4 dagar hos morbror åkte vi buss igen till Debrzyno att delta i det andra lägret Kołtun camp & träning.
Det var den bästa campen jag har varit på. Det var jättemånga aktiviteter: ridning, tennis, survival, kajakpaddling, dans, kickboxning, disco, yoga, vattenskoter, lägereld och mycket mer. Men det viktigaste var att vi var många vänner där, vi gjorde allt tillsammans (till och med tvätta strumpor själva). Vi klarade oss jättebra och levde utan mobiltelefoner i 10 dagar.
Och det som var allt viktigtaste på lägret var: vänskap, respekt, stöd – tre ord som vi levde efter.
Tiden gick jättesnabbt och det var dags att åka tillbaka till Sverige. Men här väntade på mig en överraskning till – High Chaparral. Det var så kul att busa i barnbyn Buffalo City, titta på olika shower, träffa cowboys, överleva dynamitexplosion, träffa banditer på spåret under tågresa till Old Mexico.
När jag var i Polen i Masurien så red jag en liten shetlandsponnyn som hette Belus. Det är en B ponny. Maja red på Snobby – en sto C ponny. Belus är liten fast jättesnabb som vinden. Snobby är som en snigel – slö. När vi skulle galoppera Snobby var lat och det krävdes mycket att få henne i galopp. Belus tog bara två och ett halvt stegtrav sen full galopp och man drog när att han skulle sakta ner.
I Polen kan man bara få hästen att gå när man trycker ben mot des mage men man skänklar* inte på den. Medan i Sverige får man få hästen att gå när man skänklar men bara ibland, undantagsvis. Samma som spöet – bara sällan.
*skänkla är att man tar med sina hälar på hästens mage.
Idag så kommer jag att sova över hos min kompis, hon är en av mina bästa vänner för alltid. Jag får inte skriva hennes namn.
Hon är jättesnäll. Vi går i samma klass och umgås mycket – även efter skolan.
Men jag har en till bästis för alltid. Jag kommer inte att avslöja hennes namn heller, men båda namnen börjar med E fast de är inte samma.
Jag har sovit över hos min första BFF många gånger men hos den andra bara 5 gånger.
Första gången jag sov över hos min kompis var det i Ängelholm. Det var förra året efter skolavslutningen.
Ni vet säkert mycket väl att när man umgås med vänner så går tiden väldigt snabbt. Så här är det varje gång jag är med mina E 🙂 Vi hittar på olika saker då – leker tillsammans, tittar på filmer, är mycket ute, vi limmar lösnaglarna och på kvällen går vi och lägger oss väldigt sent. Men tyst om det, för detta är ingen information för mina föräldrar 😉
Jag läste varje dag 45 minuter och 30 minuter under helgerna. Jag har läst 24 böcker så länge.
Pappa och mamma tycker att läsning är jätteviktigt. Den polska tennisspelaren Iga Świątek uppmuntrar också till läsning. Hon vill att vi ska läsa minst en bok i månaden.
Jag strävar efter att skriva på polska varje dag. Tänk på att jag bor i Sverige och går här i skolan. Polska är inget skolspråk. Men jag vill kunna uttrycka mig bra på polska.
Jag skriver om olika saker, typ som vad jag har gjort idag, en sida om vad som helst eller jag skriver min blogg.
Jag gillar att leka med mina vänner men jag brukar göra det när jag är färdig med mina uppgifter. Jag kan komma på roliga lekar när jag är med mina kompisar.
När jag läser föreställer jag mig platser och karaktärer – och det är det som är det fina med att läsa. Läsning motiverar och inspirerar mig att göra nya saker, till exempel att göra mina uppgifter. Man kan lära sig mycket av böcker. Läsning är bra träning för hjärnan.
Idag ska jag berätta om min resa till Leszek Koltuns vinterläger. Och förresten, Leszek är en mycket trevlig man som var världsmästare i kickboxning.
Lägret var i februari 2023. Min resa började när jag satte mig i bilen i Östra Ljungby. Jag kunde sitta längst fram bredvid min pappa och hjälpa honom att navigera till färjan. Min syster satt där bak.
Vi åkte hemifrån vid 19-tiden för att ta färjan från Ystad till Świnoujście. Vår färja nådde sin destination kl. 6.45. Det var väldigt kallt. På färjan hade vi en hytta med våningssängar. Jag sov på övervåningen och Maja och pappa valde sängar på nedervåningen. Det är bra att vi hade ett fönster för då kunde vi se vad som var utanför. Det var coolt.
Vi körde från Świnoujście till Wrocław i 10 timmar (från 07.00 till 17.00). Vi körde fram till vår mammas kusin Kasia, som bor nära Wrocław i Swieta Katarzyna. Det finns dinosaurier där (egentligen bara höns 😀).
Nästa dag, strax innan vi körde iväg till lägret, åkte vi till Decathlon för att köpa skidbyxor till mig och min syster. Vi glömde packa dem hemma. Det är bra att vi kom på detta innan vi hamnade på plats på lägret.
Lägret var i Resengebridge (Karkonosze). När vi anlände där, fanns redan på plats våra ledare: Julka (Leszeks fru), Asia, Remik och såklart arrangören – Leszek.
Leszek och Julkas döttrar var också på lägret: Kiara (äldre) och Lila (yngre).
Alla barn, d.v.s. lägerdeltagarna, delades in i grupper. Varje grupp hade sin egen mentor. Min grupps mentor var Asia. Detta var den yngsta gruppen.
Vi använde inte mobiler på lägret. Och det var kul. Den första dagen kunde vi ha använda telefoner hela dagen och de övriga dagarna kunde vi bara ha dem i 10-20 minuter.
Jag ringde inte min mamma eller pappa under hela vistelsen, förutom den första dagen, när min pappa var på väg tillbaka till Warszawa – Polens huvudstad efter att ha tagit oss till lägret. Sedan ringde jag en gång till.
Jag ringde honom 5 gånger för att jag var orolig. Jag visste att han var trött. Dessutom gick en glödlampa i hans bil sönder och han var tvungen att reparera den.
Men min pappa är fantastisk och han är magisk. Han fixade felet – kopplade 2 ledningar och det var klart – det lyste!!!
På lägret delade jag rum med fyra tjejer: Ala, Helena, Nina och Nicola. I vårt rum var två sängar ihopskjutna och de andra stod var för sig.
Den 3 dagen ringde jag också min mamma och pappa för att jag skulle dansa med en kille som heter Wiktor. Hans namn stavas med w för att i Polen skriver man med w inte v.
Första natten sov jag på sängen bredvid Ala och sedan bytte Ala plats med Nina. Nina saknade sin familj och var ibland ledsen över det. Jag ville trösta henne och hjälpa henne, och jag tror att jag lyckades.
Väckarklockan ringde varje dag kl 7:15, sedan hade vi uppvärmning, frukost och samling med info om hur vår dag ska se ut.
Min grupp var först med att äta frukost, lunch och middag. Efter oss var det Färgglada Björnarnas tur – Remiks grupp.
Efter frukost körde jag och min kompis trapplopp. Den som snabbast kom till 3:e våningen, gick ner till receptionen, frågade fröken om något, och kom sedan upp igen – vann.
Det gjorde vi nästan varje dag. Min vän vann två gånger och jag vann resten. Det var kul.
Vi hade många attraktioner på lägret: skidåkning, lära sig första hjälpen, yoga, mentala övningar, kickboxning, promenader i skogen, simbassäng i Karpacz.
Jag träffade roliga vänner där. Mentorerna var också fantastiska.
Det är därför jag och min syster ska på sommarläger nu.
Idag ska jag berätta om Stockholm. Jag var där från 18 till 20 april 2021 och det var väldigt trevligt. Jag var väldigt, väldigt nöjd med resan.
Resan till Sveriges huvudstad tog oss 8 timmar. Vi åkte dit för att fixa några ärenden, men samtidigt besökte vi staden lite. Vi var bara där en helg, och det är inte mycket tid att se.
Vi var i Astrid Lindgrens Värld – en plats där vi träffade karaktärer från hennes böcker och berättelser. Det gick ett litet tåg inne i byggnaden som tog oss genom Astrids olika berättelser. De var väldigt intressanta, färgglada och vackra. Jag kände att jag var en del av berättelserna som skrivits av författaren.
Vi ville ta oss till Vasamuseet och se ett vackert restaurerat skepp från 1600-talet, men tyvärr var museet stängt. Det var därför vi bestämde oss för att gå på Stockholms gator. Visste du att Stockholm ligger på 14 öar ihopsatta med 53 broar.
Vi åkte även Stockholms tunnelbana.
Jag tänkte studera i Stockholm för att jag gillar den här staden. Min mamma gillar Stockholm också. Hon gick många utbildningar där.
Nu är jag mer intresserad av Paris men jag vill också stanna i Sverige med min vän. Vår dröm är att ha ett stall.
Jag och min syster kommer att tillverka armband. Vi vill öppna en webbutik där vi säljer produkterna vi gör.
För att allt ska lyckas behövs det först planera väl:
Vad vi vill göra Från vilka material Var man kan köpa det Hur de ska se ut Hur mycket ska de kosta?
Dessutom måste man välja en webbshop, ta foton på pärlorna och lägga till beskrivningar. Priset är också en viktig fråga. Armband kan inte vara för dyra eller för billiga. Vi vill att de ska ha ett bra pris och de måste också ha bra namn.
Hejdå
Anna
Ta strona korzysta z ciasteczek aby świadczyć usługi na najwyższym poziomie. Dalsze korzystanie ze strony oznacza, że zgadzasz się na ich użycie.Zgoda
