Hej,

På sommaren 2024 var jag på ett surfläger. Det var kul. Jag älskar surfing!

Lägret var på Hel, en halvö i Polen, och det varade i 7 dagar. Jag hade redan varit där en gång tidigare, så jag behövde inte vänja mig vid en ny plats.

Den första dagen hände det inget särskilt, förutom att vi lärde känna varandra.

Alla dagar såg ungefär likadana ut. Först hade vi morgonträning på stranden från 8:00 till 8:30. Frukosten serverades kl. 9.
Till frukost åt jag mest grönsaker och frukt.

Efter frukosten hade vi aktiviteter. Grupp A började med surfing och grupp B med skateboard. Nästa dag bytte vi.

Jag gillar verkligen det här lägret och ska åka dit igen i år! Surfingen är det bästa. Mina föräldrar har köpt en surfbräda till oss. Ibland surfar vi även i Sverige.

På lägret använder vi inte våra egna surfbrädor. Jag tar bara med mig min egen våtdräkt och skateboard.

Vi ses på vågorna!!!
Anna

Hej,

Mitt äventyr med zumba började när min mamma anmälde sig till gruppträning i Klippan för två månader sedan. Tidigare har mamma tränat hemma men eftersom jag har karate-träning på måndagar och onsdagar så kommer mamma att använda den här tiden till träning istället för att sitta och vänta på mig i en timme.

Min mammas början var väldigt svår eftersom alla dansade fel 😉 För när mamma gick åt höger så gick alla åt vänster och vice versa. Och förresten, det här går bättre. Hon lärde sig äntligen dessa steg.

En dag gick jag på kurser med min mamma för att jag inte hade något att göra. Så Carola bjöd in mig att träna och ha det kul. Hon sa också att det viktigaste är att ha roligt. Och bara dansa och ha kul. Hennes inställning, energi och leende fick mig att vilja komma igen. Och så fortsätter det en månad till.

Jag träffade människor som också älskar Zumba och dansar fantastiskt. Jag älskar Zumba och jag går och tränar i klubben varje söndag och ibland på tisdagar. Jag känner att detta är min hobby.

Carola inspirerade mig och när jag blir äldre ska jag bli Zumba-instruktör. Denna musik, dans och rörelse är magisk och ger mig automatiskt mycket energi.

I LOVE ZUMBA

I somras fick min pappa en hjärtinfarkt. Man kan säga att det här året inte har varit så bra. Men…

Hjärtinfarkten orsakades av en blodpropp. Tänk er en å som är ett kärl, där stenar har bildat en fördämning som hindrar vattnet från att flöda. Det var precis vad som hände i pappas kärl. Blodet kunde inte nå fram till hans hjärta.

Kärlet täpptes till eftersom pappa tidigare åt ohälsosamma saker såsom chips. Fett satte sig på det och blockerade blodets fria flöde. Dessutom hade många års rökning och mycket stress också påverkan. Lägg därtill genetiska faktorer – farfar Jerzy och farbror Patryk hade också hjärtinfarkter.

Pappa hade väldigt, väldigt mycket tur i den här situationen. Hans skyddsängel gjorde verkligen ett bra jobb. Och farbrors ängel var också på alerten.

Pappa hamnade på sjukhus efter 14 hjärtstopp och totalt 30 minuter utan syre. På sjukhuset rensade läkarna pappas kärl, och sedan var han sövd i fyra dagar. Det fanns stunder när vi trodde att han inte skulle överleva.

Men… pappa kämpade.
Han gav aldrig upp.
Han kämpade hela tiden för sitt liv och sa till sig själv att han skulle LEVA!!

På sjukhuset fick han en fantastisk vård. Efter tre veckor var pappa hemma med oss igen. Han hade bestämt sig för att lämna sjukhuset den 28 juni 2024. Han saknade hem. 

Jag har lärt mig av pappa att aldrig ge upp och vilken kraft våra tankar har och vad vi fyller vårt sinne med.

Jag är det jag tänker.

Pappa gjorde något som alla andra trodde var omöjligt.

Tack för att du stannade kvar hos oss, även om du efter infarkten pratar alldeles för MYCKET. 🙂

Men jag älskar dig ändå.

Kram! 🫠

hejdå 😊

Hej!
Förra veckan var jag på en karatetävling för första gången i mitt liv. Tävlingen hölls i Ängelholm.
Det var väldigt roligt – hela min familj hejade på mig: Maja, mamma och pappa.

Tävlingsdeltagare visade upp kata i par. Kata är en serie av rörelser för anfall och försvar som måste utföras i en specifik ordning. Kata är en träning i snabbhet, reflexer, teknik och fysisk styrka.

Matchen bedöms av fem domare. Fyra av dem sitter i hörnen av mattan (rektangeln). Var och en av dem håller upp en flagga i den tävlandes färg som de tycker vann. De kan också ange oavgjort.

Den femte domaren – huvuddomaren – räknar flaggorna och bestämmer själv vem som vann. Om huvuddomaren anser att det är oavgjort, korsar han sina armar och pekar dem neråt.

Jag var i det första paret – jag tävlade direkt i början och… jag förlorade. Men mina lagkamrater gjorde bättre ifrån sig, och som lag var vi bättre än våra motståndare.

Alla fick medaljer. Jag är lite ledsen att jag inte vann, men jag gjorde mitt bästa för att lyckas.

Kramar ✨ 🌟
Ania

Hej,

Den 31 oktober 2024 gick jag på hockeymatch med mamma för att se Rögle BK spela i Ängelholm. Mitt favoritlag mötte MoDo Hockey. För första gången satt jag så nära isrinken😀. Då och då kraschade spelarna in i sargen när de kämpade hårt om pucken. Ibland såg det faktiskt farligt ut.

Precis framför oss fanns en utvisningsbås (där satt några spelare 🙂) och sekretariat. Härifrån fick domarna nya puckar när de gamla blev slitna eller åkte ut från isen. Här kunde domarna också kolla på videoinspelningar från matchen om de var osäkra på sina beslut.

Matchen var full av spännande vändningar. Först gjorde MoDo två mål redan i första perioden, men i den andra lyckades vi kvittera. Sedan tog MoDo ledningen igen, men Rögle gav inte upp. Efter tredje perioden var det  3-3.

En hockeymatch kan inte sluta oavgjort, så spelet skulle fortsätta i ytterligare 5 minuter för att något av lagen skulle kunna göra mål. Och… det laget blev RÖGLE!!! Vi var jätteglada eftersom det blev 4-3 till oss.

I slutet av matchen fick jag en jätterolig överraskning. En man från teknikteamet, som gav puckar till domarna, gav mig en puck som souvenir – den puck som låg kvar på isen efter domarens sista vissling. Jag fick pucken som mitt favoritlag hade spelat med!

Efter att mamma tog några minnesbilder av mig på ”wall of fame” träffade vi hennes kompis från hennes gamla jobb och två av mina vänner. De hjälpte oss att hitta spelarna, och jag fick två autografer (Daniel Zaar och Leon Bristedt) på min Rögle-tröja! Det var så kul!

Hockeyreglerna är ganska komplicerade. Det händer mycket på isen. Förutom spelarna finns det fyra domare där också. Mamma tycker att det är helt otroligt att man kan åka så snabbt på skridskor, stanna när man vill och dessutom kontrollera pucken.

Men det allra bästa med allt är känslorna i arenan full av fans. Matcherna i Catena Arena är verkligen en fantastisk show. Inte konstigt att arenan alltid är fullsatt på matcherna.

Ett stort tack till min kära mamma och pappa för att jag fick vara med den här kvällen, även om jag vet att mitt beteende inte har varit toppen på sistone, och att jag egentligen borde ha suttit i utvisningsbåset i kväll. Men istället blev det en superkväll!

HEJDÅ

HEJ!!!!

Den 6 juni 2024 fick min pappa en hjärtinfarkt, och då kom två ambulanssjukvårdare till vår hjälp. Det visade sig att pappas tillstånd var mycket allvarligt, och att en extra ambulans behövdes för att hjälpa honom och köra honom säkert till sjukhuset.

Ambulanspersonalen från den första ambulansen förberedde pappa för transport till sjukhuset. Då kom den andra ambulansen fram.

Kvinnan från det andra teamet satte sig bakom ratten i ambulansen där pappa låg och började köra mot Lund. Ambulanspersonalen från det första teamet var med pappa i ambulansen och kämpade för hans liv. De hade mycket att göra eftersom pappas hjärta stannade 10 gånger.

Föraren gjorde också sitt jobb. Hon höll gaspedalen nedtryckt hela tiden för att snabbt komma fram till sjukhuset. För första gången i sin karriär kontaktade hon Trafikverket, så att andra bilförare skulle informeras via radion om att flytta sig åt sidan och låta ambulansen passera fritt mellan Helsingborg och Lund.

Den andra personen från den andra ambulansen tog hand om mamma, farmor, Maja och mig på ett väldigt fint sätt. Hon tog senare med mamma säkert till Lund till pappa. Mamma sa att hon fick ett fantastiskt stöd från den kvinnan.

Det är inte konstigt att efter allt detta, när pappa kom hem från sjukhuset, ville vi träffa dem för att tacka dem. De räddade pappas liv, och vi kommer alltid att minnas det.

Vi träffade dem i början av september i Ängelholm, där ambulanserna har sin bas. Det var ett riktigt trevligt möte.

Vi träffade alla fyra. Pappa mindes inte deras ansikten alls. Det var en fantastisk tid -vi pratade, fikade och kunde se hur deras arbetsplats ser ut.

Vi tittade in i ambulansen. Där fanns Lukas, som också hjälpte pappa, även om han inte är en människa. Det är en maskin som gjorde hjärtmassage på pappa. Jag fick till och med sitta bakom ratten i ambulansen och sätta på de blå lamporna.

Nu när jag ser en ambulans med sirenerna på förstår jag mycket bättre hur ansvarsfullt arbete ambulanssjukvårdare har. Hur viktiga deras färdigheter, lugn och stöd är, inte bara för de skadade utan också för deras familjer.

Tack för att ni finns, och tack för att ni var där precis när vi behövde er den 6 juni. Ni är bäst.

Anna

Hej,
Det här sommarlovet började jag med att lära mig segla. Kursen hölls precis när pappa låg på sjukhus och kämpade för att bli frisk.

Varje dag gick jag upp med Maja klockan 07:00 för att hinna till Ängelholm klockan 09:00. Mamma skjutsade oss, och efter det körde hon vidare till jobbet.

Mammas kompis Emilia tillsammans med sin lilla dotter Amanda hämtade oss efter kursen.  Eftersom mamma åkte till sjukhuset till pappa för att vara med honom åtminstone en stund efter jobbet, stannade vi hos Emilia fram till kvällen och lekte med Amanda. Emilia ordnade många roliga aktiviteter för oss – ridning, strandbesök, matlagning eller brädspel.

På morgonen i hamnen, vid samlingsplatsen, väntade fyra instruktörer på oss tillsammans med de andra deltagarna.

Vi seglade på två typer av segelbåtar: optimist och C55. Jag började min seglingsresa med den större segelbåten, C55. Det är oftast de här större båtarna man seglar över världen.

Optimist är en liten båt – ofta används den på tävlingar eller när det inte är så höga vågor. Själv föredrar jag faktiskt de mindre båtarna.

Men på båda båtarna kan man få en bom i huvudet. Det lyckades hända mig några gånger :-). Som tur var gjorde det inte så ont och jag föll inte överbord.

På segelbåtar måste man alltid ha på sig flytväst. De kom verkligen till nytta när en av våra uppgifter var att välta en Optimist.

Det var både lätt och svårt samtidigt – speciellt när man hamnar i vattnet. Trots det varma vädret var vattnet väldigt kallt. Och efteråt behövde man en skopa för att få ut allt vatten ur båten.

Att segla är ett fantastiskt äventyr. Jag har träffat underbara människor och fantastiska kompisar, och jag hoppas att vi ses igen nästa år!

För jag vill inte att mitt segeläventyr ska ta slut.
Jag har lärt mig hur man seglar i motvind, hur man kliver upp på en kapsejsad båt , hur man riggar segel, hur man förtöjer och hur man har kul till havs. Och jag har så många möjligheter framför mig!

Ahoj, äventyr!

Hej,
I år fick min pappa en hjärtinfarkt. Jag skrev om det i ett tidigare blogginlägg.
Det var svårt och jobbigt för mig. Men pappa lever, och därför kan jag skriva den här bloggen :).

Två månader efter hjärtinfarkten åkte pappa och mamma med färjan till Świnoujście och därifrån vidare till Warszawa och sedan till Czartajew. Under resan var pappa nervös eftersom han var passagerare och inte chaufför. Enligt pappa kan mamma inte köra bil. Men jag tycker att hon kör jättebra. Till och med bättre än pappa :).

Föräldrarna reste i 12 timmar, precis som jag tidigare gjort med farbror och Maja.
När pappa kom fram klagade han bara :).
Men det var ändå kul att de kom. Mamma och pappa var i Warszawa runt två på natten. De stannade först hos farbror för att lämna av bagage och presenter, och sedan åkte de till farmor Lena, där jag och Maja sov som stockar.

Resans mål var att fira mormor Zofias och morfar Witolds 50-åriga bröllopsdag tillsammans.

Familjen samlades från hela Polen – både nära och avlägsna släktingar – och jag träffade också min avlägsna kusin Milena.
Hon är en fantastisk person, väldigt snäll och vacker. Vi hade så roligt tillsammans! Vi sov i husvagnen, bara vi två, eftersom mamma och pappa var på fest hos moster och morbror.

Det var en jättefin semester, och jag vill tacka er så mycket – mamma och pappa, och alla andra jag träffade på festen! ❤️

När vår pappa fick en hjärtattack kom farbror Patrik för att hjälpa oss.

Det var jättekul att ha min favoritfarbror (från min pappas sida då). det är roligare att leka och skutta med honom för annars ses vi bara på whatsapp.

Patrik kom först till sin storebror (pappa var då på sjukhuset), var med oss ​​när vi verkligen behövde det, och sedan körde han vår farmor till Warszawa. Till slut kom han tillbaka en gång till för att ta med mig och Maja på semester till Polen.

Vi åkte bil till Warszawa eftersom det inte fanns tillräckligt med plats på flyget för alla våra väskor.

Tack, farbror, för att du tog din tid och orkade ta hand om två busfrön som jag och Maja. Och lite pengar gick det ju åt till bensin också… Du är verkligen bäst. Tack så mycket! 🙂

Anna

Hej,

Under vår februarivistelse i Polen besökte vi bland annat Trzesacz för att se ruinerna av St. Nicholas kyrka.

Vi parkerade bilen på parkeringen och gick på jakt efter ruinerna. På vägen träffade vi ett par som inte heller visste vilken väg de skulle ta. Pappa skämtade om att de skulle gå vänster och vi skulle gå höger.

Vi kom äntligen fram, även om det var mycket lera längs vägen och jag blev till och med smutsig, som vanligt. Hela jag 😀

Kyrkan står cirka 10 meter från havet på en klippa. Nu är den fortfarande säkrad och du kan komma väldigt nära den. Förr tog folk småsten och andra små delar av byggnaden därifrån.

St. Nicholas kyrka i Trzesacz byggdes 1124. Det var ett trähus. Sedan, 1300- och 1400-talet, byggdes en tegelkyrka på detta ställe. På den tiden stod byggnaden cirka 2 km från havet, mitt i byn. Idag finns bara ett fragment av en vägg kvar, vilket lockar turister som är intresserade av platsens historia.

En brygga byggdes intill kyrkan. Den ligger ganska högt ovanför stranden och är en bra utsiktsplats.

I slutet av dagen hände en rolig historia:

När mamma handlade lite i affären stod Maja, pappa och jag och väntade på henne på parkeringen. Jag låtsades vara min pappa, som satt på huk vid bilen och rökte (tyvärr) en cigarett. Jag tappade balansen och rullade ner i diket bakom mig. Maja brast ut i skratt, pappa lade så klart till lite om snackande om att härma men till slut skrattade han också. Jag fick också min mamma att skratta när hon kom tillbaka från shopping.

Hejdå 🙂